Jordbruk på schemat

Idag var inte vilken dag som helst, vi gick upp vid 06:00 och tog oss en promenad till den lokala mjölkbonden. Efter att ha väntat och väntat fick vi tillslut själva testa på att mjölka en ko. Där kom vi, oerfarna turister och trodde att detta var en barnlek. När det väl var dags att mjölka insåg vi ganska snabbt att det var mycket svårare än vad vi trott. En torr, elastisk och lite smått gummiaktig skumsvamp hade vi plötsligt i våra händer och skulle med hjälp av bra handlag få ut mjölk ur denna stora varelse. Med lite tryck och ett metodiskt drag lyckades vi tillslut pressa ut lite fes ljummen färsk mjölk ur den skräckslagna bengaliska varelsen. Trots mycket mjölk utanför hinken och lite ledsna miner över resultatet gick vi ändå därifrån nöjda av vår prestation och nyvunna kunskap. Det är faktiskt inte alls länge sen vi mjölkade våra rödkullor(gammal koras i Sverige, Tony tvingade oss att skriva detta) medan amerikabåtarna gick i skytteltrafik mellan Amerika och Sverige. 

Trötta efter den nyvunna kunskapen drog vi oss vidare mot klädesfabriken där vi träffade Rumana och hade en djup intervju (klicka här för att läsa om den). 

Dagen fortsatte med att vi satte oss ner med tre kvinnor som alla jobbade inom det ekologiska jordbruket. I trädens skuggor pratade vi om hur dessa kvinnor jobbar dagarna till enda och producerar många av grödorna som vi äter här nu under tiden vi bor här på Proshika. Dessa kvinnor ingår i en organisation som riktar sig till kvinnor som blivit utsatta för olika tragedier och försöker att få ut dessa kvinnor i arbetslivet. Proshika lånar ut microlån som ska gå till att kvinnorna kanske köper sig en bit mark, en ko eller något som gynnar deras resa till självständighet. 

Trots ett fullspäckat schema fick vi en lucka där vi (Jennie, Kajsa A+B och Daniel) valde att ta med oss tolken ut till byn och åka lite rickshaw. I trånga säten med rumpor som hängde utanför tog vi oss ändå runt byn. Det var både skumpigt och läskigt, men trots det väldigt roligt. De bydelarna vi fick se var mer öde och tog ganska lång tid att ta sig till. Vägen dit var dock fin med risfält som sträckte sig så långt ögat kunde nå. 

När vi kom tillbaka samlade vi ihop hela gänget, tog med oss våra tolkar och traskade mot fälten för att intervjua en bonde som använder sig mer utav det moderna jordbruket, genom att använda sig utav konstgödsel och bekämpningsmedel. Detta kommer att under en lång tid leda till utarmning utav jorden eftersom den bengaliska leran är väldigt känslig för förändringar som sker av konstgödslet och giftbesprutningen. 

På kvällen gick Kajsa x2 iväg och hade en intervju med en kvinna i fyrtioårsåldern och det kan ni läsa om i ett kommande inlägg. 

IDAG FICK VI POTATIS TILL MIDDAG IGEN. Vi tror att dem märkte att dessa chipsliknande gudomliga skapelser föll oss i smaken och vi hoppas att de kommer att servera dessa till oss fler gånger. Nu ska vi nog bara ta det lugnt, eftersom att morgondagen blir en både tidig och lång dag i gamla Dhaka.

Godnatt / Jennie, Kajsa A och Kajsa B